Vila i frid

Pappa ringde klockan 10 imorse och gav mig beskedet. Det skedde kring 1 inatt. Jag trodde att jag skulle vara förberedd, för han var sjuk, men man kan ändå aldrig vara beredd på ett sånt besked. Jag kunde heller inte hindra tårarna från att komma. Det känns som om min sista länk till det förflutna är bruten.

Som pappa sa: han var sjuk och det var nog bra att han slapp att lida mer, men ändå kunde jag inte låta bli. Jag gråter även i skrivande stund. Det gör ont att förlora någon som en gång stått en nära. De senare åren mindes han mig inte, på de senare åren var han bara en tanig gammal man som såg på en utan minsta kännedom i ögonen.

Men han var en gång i tiden den man som jag älskade att berätta historier för, den man som somnade i fotöljen, uträttade ärenden, jobbade mycket inom Lions och älskade sin pikanell. Han fick ett långt liv, även innan han blev dement. Det är inte alla som får uppleva sin 80-årsdag, för att han fick göra det är jag glad.

Ändå gråter jag, sorg är en hemsk känsla när den smyger sig på. Inatt dog min morfar.


Hälsningar från en bitter kvinna

Vad är det för fel på folk? Varför kan de inte bara bete sig vänligt och inte vara dryga och oförskämda utan anledning? Sen när man konfronterar dessa människor får man höra att man är "expert på att dra ner ens humör". Jätteskönt det där. Och detta var ord från en s.k. vän. Kul att man vet vart man har dig. Lika bra att inte vara vänner då, för så säger inte en vän.

Mamma har köpt en lägenhet också nu, en där jag ska bo. Fick jag kolla på den först? Nej. Det betyder alltså att ingenting kommer att vara mitt där. Det känns som om man lika gärna kan köpa en egen lägenhet och bo där så slipper man direktiv och order från föräldrarna. I huset som jag bor i nu har jag ingenting som är mitt känns det som, inte ens ett eget rum som inte dryper av någon av mina syskons saker. Nej, en egen lägenhet skulle vart nåt. Någon som vill ha en rumskompis?

Sen bråkar jag konstant med min syster, men det är för att så fort jag försökt vara vänlig emot henne så är hon otrevlig som få. Finns inget att göra åt det helt enkelt, ligger i hennes natur att vara elak mot sin lillasyster. Jag orkar bara inte med det.

Känns som om jag varken har familj eller vänner som uppskattar mig, det är klart att jag är bitter.


Äntligen på väg, jag förlänger mina steg

Off to work. 15.30-01.15. Mån-Tors. Första dagen igår, var faktiskt ganska lätt att lära sig de vi fick lära oss igår i alla fall. I övrigt så får ni höra av er på mobilen om de är nåt så kollar ja de när ja är upp i fikarummet. Kan skriva ett längre inlägg någon annan gång, ska göra mig lite mat såhär innan. Fredag är det midsommar, den spenderas kanske på AnnaLus stuga. Det skulle då bli sköna sommarlovs-vibbar. Dock lär jag vara trött. Wellwell, ha det bra folks!

Honey honey how he thrills me aha

Bilder snodda hämningslöst från Adrian(typ två) och AnnaLu(resten). Men här har ni.


Grillmästarn Jocke och Stekarn Anton


Obbe gjorde ett bra försök att käka upp hela sin flintastek


Jag har en snus i som jag döljer, men där är iaf jag från kvällen


Massa folk från klassen samlade vid bordet


Chockad Jens, taggad Tove, bitter(???) Elin  och söt Amanda



Praise the lord, Öhman är här!


Öhman + Jäger = sant


Tora, Tove och En-glad-just-18-fyllda-Anna

Sommarlov!

Jaja, jag är seg på att uppdatera. Det var väl inte direkt en chock. Mycket har hänt sen sist, men orkar jag dra det? Skulle inte tro det. Däremot kan jag väl dra någonting som kallas för gårdagen.

Vid tolv såg vi studenterna springa ut och vi gav Jenny och Tilda varsit litet paket. Sen såg vi även när vagnarna åkte. Jag vill också stå på ett flak och skrika halsen av mig. Det ska jävlat säkert ske nästa år. Vi fick höra lite tvåorna har ett år kvar samtidigt som de på vagnen pekade finger åt mig och Jessica, en kör ledd av Åsa. Men det får man tåla, nästa år blir det vi som skriker det.

På kvällen var vi hos Tove vid 5(även om vi var lite sena, tack vare sega Obbe) och där tillbringade vi kvällen fram till kanske halv 12. Där var både våran klass, ekonomiarna och några få som inte gick i någon av klasserna. Trots så mycket folk så klarade sig allt bra, förutom en catfight där nere(som jag missade). Den slutade i att en grät och en skrattade, men det verkade trots allt inte så farligt.
Inne i stan stod vi med folk och shakeade på Pentan, med ett besök på Max där emellan och ett avslut på Adana. Alexander försökte sälja först mig och sen Anna till en lettländare, som tur är förstod nog gubben att Alexander drev med honom. Trevlig kväll hade vi i alla fall, Anna fyllde år och hon hade säkert megaskoj första besöket på krogen också.

Vad händer ikväll?
Ingen aning ifall ni frågar mig. Något borde man i alla fall göra, det är trots allt lördag. På måndag börjar jag jobba, är lite nervös. Men det ska nog gå bra.

Ska försöka ta emot lite bilder från folk som faktiskt hade kameror igår, så ska jag lägga upp senare I guess.